Anders Henriksson

Fiskare, Klockare
Född 1770-12-07 i Uggledal, Askim (O) 1 .
Döpt 1770-12-09 i Askim (O) 1 .
Inflyttad från Uggledal den 1792-05-27 till Styrsö Nordgård, Styrsö, Styrsö (O) 6 . 2
Död Styrsö Nordgård 1851-07-03 på Styrsö, Styrsö (O) 2 . 3
Begravd 1851-07-06 på Styrsö, Styrsö (O) 2 .
Dödsorsak: Slag
Enligt inflyttningsbrevet är Anders född den 3/12 1770.Sedelhafvaren Dräingen Anders Hendricsson som nu flytat til Styrsö och hvilken är född den 3 December 1770 i Ugledal, Iämnas det vittnesbörd at han väl läsa i Bok och utom den samma Doctor Luthers Catheches samt något af Svebillii för Klaring, han har begått den Heliga nattvarden och det sista gången uti Sistledne Martii månad, har fördt stilla och wacker lefnad, och är, så vida mig vetterliget är, från Äktenskapsförbindelse ledig, vilket intygas.Tofta den 27 maii 1792.Johan Peter Carlbergv. Past. Frölunda AskimLevnadsbeskrivningInflyttad 1792-05-27 till Styrsö (O) (HII:1 p Lösblad, Al:10 p 32). År 1820 tillträder Anders som klockare i styrsö församling och han innehar den i 30 år då han vid nästan fyllda 80 år 1850 Anders lämnar över till Carl Severin Rosenberg från Träslöv.Redan 3 år tidigare börjar kyrkan att söka efter en efterträdare till Anders men ingen ansökte till tjänsten. År 1847 lyckas Anders bortarrendera sin klockaretjänst till Rosenberg. Men eftersom denne inte hade råd att betala mer än 50 riksdaler i arrende, så beslöt sockenmännen att tilldela den gamle klockaren extramedel för livsuppehället. Han fick 18 shillling per matlag. Dessutom fick han uppbära offer en dag på julen. Så löstes hans pensionsfråga! Men för att klara arrendet blev Rosenberg nödsakat att år 1851 begära löneförhöjning för klockaretjänsten. Det fick han också. Hela 24 shilling per matlag, "så han kunde betala den gamle klockaren så stort accord som möjligt". Rosenborgs bekymmer skulle dock snart försvinna.Den gamle klockaren avled och för hans änka beviljades 18 skilling per matlag under nödåret (1852) men offerdagen, som tillkommitt hennes gamle make drogs in ! Senare fick dock den "fattiga och bräckliga klockareänkan" ett årligt offer. Den 78-åriga sjukliga kvinnan tillerkändes exempelvis år 1860 ett offer "som hon själv får uppta i klockarebänken". Denna sorgliga ålderdomsvård slutade år 1862, då kyrkoherden i februari förskotterade 4 riksdaler "till klockareänkans likkista".